Recension

Command & Conquer 3 Tiberium Wars

Texttyp: Recension Genre: Strategi Format: XBOX360 Utgivare: EA Games Utvecklare: EA LA

Command & Conquer-serien har levererat en uppsjö av spel det senaste dryga decenniet, allt från Red Alert vidare till Tiberian Sun och senast Generals Zero Hour. Nu är serien tillbaka i form av Tiberium Wars, vilken erbjuds för såväl PC- som Xbox 360-ägare. Jag har tagit mig igenom 360-versionen och är tämligen imponerad, bortsett från ett par aspekter så som den oundvikliga kontrollbristen. Men vad gör väl det nu när Kane äntligen är tillbaka?

Jag ska vara ärlig. Trots min djupgående fetischism för strategispel så var det ett bra tag sedan jag blev imponerad av ett rent strategispel, utan några taktiska spelelement det vill säga. Oftast dyker det upp brister i spel som jag helt enkelt inte kan släppa. Ett nyligen släppt spel var alldeles för långsamt, ett av de mer populära strategispelen tog ett snedsteg i och med sin övergång till 3D medan spelet baserat på de populära böckerna och filmerna förstördes i och med möjligheten att frammana på tok för potenta varesler och besvärjelser. Tiberium Wars brister då? De finns, men när jag sätter mig ner med spelet så glöms alla småskavanker bort. Kvar finns bara jag själv, min motståndare och ett fruktansvärt tempo.

Command & Conquer-serien har genom åren varit förlåtligt mot spelare som inte klarar av de taktiska aspekterna av krigsföring. Spelserien har snarare förlitat sig på hastighet än kloka beslut. Vad gör det att jag producerar några enheter som egentligen inte lämpar sig särskilt bra för ett basangrepp, när jag snabbt och snärtigt lyckats pumpa ut en herrans massa dödsmaskiner? Nej, Tiberium Wars handlar snarare om kvicka tummar och stresstålighet än ett IQ över snittet. Kanske borde man gå så långt och säga att Tiberium Wars faktiskt är ett actionspel med strategiska element, men det skulle vara ett dödshugg för RTS-genren, vilken faktiskt till stor del blev formad av just Command & Conquer.

Command & Conquer-spelen har aldrig haft någon fantastisk story. Däremot har den under ett par tillfällen presenterats på ett fantastiskt sätt. Jag tänker då främst på Red Alert-spelen, där du mellan de flesta uppdragen fick se en filmsekvens med riktiga skådespelare. Tiberium Wars är inte sämre. Filmsekvenserna har blivit påtagligt fler och längre och frågan är om de inte har blivit påtagligt bättre också. Med den större budget EA lyckats tillföra jämfört med Westwoods tidigare, så har man lyckats rekrytera flertalet ”kända” b-skådisar, samtidigt som man lyckats behålla ett par av de äldre, så som Kane. Det mesta är extremt överspelat, men det hör till och bidrar snarare till underhållningsvärdet än missgynnar det.

Nytt för den här gången är fraktionerna. GDI (Global Defence Initiative) och Brotherhood of NOD finns kvar, medan den nya fraktionen Scrin gör entré. Jag ska inte avslöja för mycket av Scrin eftersom mycket om kampanjen kretsar kring dem, men personligen välkomnar jag den nya fraktionen och dess skillnader jämfört med de andra fraktionerna, även om jag tycker att storyn missgynnas av dem. Självklart finns det ett antal nya enheter och byggnader, vissa mer användbara än andra.

Det Tiberium Wars lyckas med, som jag inte tycker att någon lyckats med (förutom Blizzard då), är att skapa tre så pass skiljda fraktioner och ändå på någon vänster skapa en balans, som i princip är felfri. För sanna mina ord, olika är dem. GDI rullar i princip över det mesta när de producerat en bekvämt stor armé med deras bättre enheter, medan NOD snarare förlitar sig på hastighet och diverse förmågor. Scrin skiljer sig dock mest med deras bottenlösa resursförvaring och annorlunda enheter. Men så handlar det ju också om en ny ras..

Det vore oundvikligt att inte kommentera kontrollen på ett strategispel till Xbox 360. Avsaknaden av mus och tangentbord infinner sig ganska snabbt. Däremot är jag positivt överraskad till hur pass bra kontrollen faktiskt är. Jag tänker inte sitta och beskriva vad varje knapp gör, men jag kan berätta att det mesta av kontrollen involverar olika kombinationer av trigger-knapparna och face-knapparna. Till exempel så kommer du åt dina produktionsfunktioner genom att kombinera höger-triggern med A-knappen. Kontrollen är förvånansvärt avancerad och funktionsrik, men har sina fel och brister.

Den största bristen är onekligen avsaknaden av precision. Att välja just den där lilla ingenjören så att du kan ta över en byggnad är ofta frustrerande och tidsödande. Det samma gäller placeringen av byggnader. Hade det inte varit för Tiberium Wars extremt petiga förhållning till var du faktiskt kan placera dina byggnader så hade detta inte varit något problem. Men när spelet mer ofta än sällan förbjuder dig att bygga på markplättar som är hur släta och fina som helst så blir det problem. Särskilt jobbigt att leta duglig mark blir det eftersom spelet är frenetiskt snabbt och att varje sekund räknas.

Nu när vi ändå är inne på brister och irritationsmoment så kan vi ju lika gärna fortsätta på den vägen. Spelet har vissa brister när det gäller ‘path fining’, alltså hur väl trupper tar sig från punkt A till B. Ibland stannar delar av dina trupper eller så går de helt enkelt fel. Precisionen i gruppförflyttningen är heller inget vidare. Väljer man en punkt på skärmen där enheterna ska stå så får man vara beredd på att några enheter kan välja att placera sig en halv skärm bort. Detta blir extra irriterande när man försiktigt försöker flankera fiendens försvarstäta bas eller när man helt enkelt behöver smyga sig på något.

Grafik: 8/10
Tiberium Wars är inte ett tekniskt underverk, men spelet lyckas förmedla den actionpackade frenesi som erbjuds. Explosionerna är extremt snygga och under större bataljer så fylls himlen med lasrar, explosioner och rök. Mina personligen häftigaste upplevelser är de gånger jag och min fiende, med relativt stora arméer, kommit riktigt nära varandra. Explosioner överallt och projektiler som flyger åt alla håll. Tiberium Wars kan bli extremt kaotiskt och jag älskar det. De många explosionerna och enheterna drar dock med sig vissa problem. Det är inte särskilt sällsynt att spelet under större strider minskar antalet bildvisningar per sekund. Om det beror på att det är portning från PCn eller om Xbox 360s kapacitet är begränsad vågar jag inte svara på.

Tiberium Wars är inte det snyggaste spelet på marknaden. Inte heller är spelet det mest grafiskt avancerade. Däremot har EA LA lyckats väl med att relativt små medel få allting att gå ihop och resultatet är onekligen snyggt. Som vanligt är animationerna väldigt välgjorda. Trots det stressiga spelupplägget så måste jag, i princip varje gång när en byggnad byggs, stanna upp och titta på konstruktionsanimationen. Likaså är det en fröjd för ögat att se mina Mammoth tanks rulla från punk A till B, snurrandes på sina torn samtidigt som rekylen av dess kanoner gör sitt.

Ljud: 7/10
Tiberium Wars erbjuder en tämligen medelmåttig ljudupplevelse. Explosioner ser så mycket bättre ut än de låter och det samma går att applicera på byggnader som kollapsar och trupper som förflyttar sig. Däremot är jag ganska förtjust i musiken. Jag kan rekommendera att skruva upp ljudspåret ett par snäpp, då i alla fall jag personligen blir extremt upphetsad av tung metal i bakgrunden när jag rullar fram med mina tyngre enheter. Enheternas röster är ganska neutrala och lämpligt varierande, vilket jag personligen gillar då jag inte var någon större fan av Starcrafts monotona enhetsröster.

Kontroll: 7/10
Jag hade lika gärna kunnat sätta en 9a i betyg för kontrollen om jag endast fått jämföra spel från konsoller. Kontrollen är riktigt bra utifrån de möjligheter EA haft att jobba med. Tillsammans med Battle for Middle Earth II så är detta definitivt den bästa kontrollen jag upplevt i ett konsoll-RTS. Tyvärr är kvalitén inte i närheten av PCn, vilket vi främst bör skylla på konsollutvecklarna. Brister finns, vilket jag nämnt tidigare, men detta är definitivt ett steg i rätt riktning för konsollernas RTS-kontroll.

Hållbarhet: 9/10
Två fullspäckade kampanjer med ett fåtal uppdrag från Scrins sida, erbjuder mer än de flesta strategispelen på marknaden. Uppdragen är många och i varierande längd. Sen ska det tilläggas att uppdragens längd förändras markant beroende på vilken svårighetsgrad man väljer. Det finns tre olika svårighetsgrader och bortsett från den ökade livslängden i att försöka sig på ett uppdrag på svåraste graden ett tiotal gånger, så ökar längden på uppdragen markant med svårigheten.

För den achievments-galne spelaren så krävs en genomspelningen av uppdragen flera gånger. Många av achievmentsen kretsar kring att klara uppdragen på olika svårighetsgrader, vilket belönar dig med medaljer från brons till guld. Samma sak gäller bonusobjektiven som varje uppdrag erbjuder. Det ska tilläggas att Tiberium Wars är ett svårt spel. Respekt till den som tar sig igenom spelet på enbart ‘Hard’.

Den största konserveringen kommer dock från Multiplayer-läget. Datorn är smart, men det blir aldrig det samma som att slåss mot verkliga spelare. Spelet erbjuder 5 olika ‘modes’, däribland vanlig skirmisch, King of the Hill, Capture the Flag, Siege och Capture and Hold. Utan att gå särskilt djupgående in på varje så kan jag berätta att de olika delarna erbjuder spellägen så som de klassiska striderna, vidare till tidsrestriktioner innan man får attackera till att ta över strategiska platser. Spelet erbjuder dessutom en hel uppsjö av kartor, vissa bättre än andra. Däremot är alla spellägen spelvärda.

Spelkänsla: 9/10
Egentligen är jag den mer taktiska analytikern snarare än den kvicke strategen. Tiberium Wars skapar däremot något primitivt inom mig som bara vill slå ihjäl allt så snabbt som möjligt. Spelet flyter på i ett frenetiskt tempo och striderna är snabba och visuellt belönande. Command & Conquer 3 Tiberium Wars sätter egentligen ingen ny standard för RTS-scenen. Däremot söker spelet sig tillbaka till sina rötter då det faktiskt var roligt att pumpa enheter och förstöra saker.

Summering: Tiberium Wars är något nytt men ändå inte. Spelet tar ett steg tillbaka i utvecklingen och förbättrar i princip allt. Fraktionerna är fantastiskt utformade och likaså deras respektive kampanjer. Filmsekvenserna är bättre än någonsin och tempot får mig att ständigt få en känsla av att jag har någon bakom ryggen. För om du inte är snabb och stresstålig så kan ena sekunden vara behagligt lugn, medan du nästa sekund har hela Kanes armé över dig.

About the author

Nordicgamers