Recension

Galactic Assault: Prisoner Of Power

Texttyp: Recension Genre: Strategi Format: PC Utgivare: Paradox Utvecklare: Wargaming

Galactic Assault är ett tur och ordningsbaserat strategispel och ett ganska standardiserat sådant. Det enda som möjligen skulle kunna skilja detta strategispel från mängden är den tämligen gripande historien och de vädereffekter som kommer att påverka spelaren under spelets lopp.

I mainstoryläget börjar man spela som Max, en nyutbildad ”commander” som fått i uppdrag att leda sina trupper till ett övertagande av planeten Saraksh. De första fienderna man stöter på är The Khontie, dessa fiender verkar vid de första uppdragen ha ett till synes stort övertag men blir så småningom krossade av Max (dvs en själv) och Max får så småningom mer förtroende och mer trupper till sitt förfogande. Hela berättelsen förtäljs genom en bok vid namn Inhabited Island: Battlefield och ur denna berättas det vad som hänt och vad som kommer att hända innan varje uppdrag. Man behöver alltså inte läsa något själv utan får hela berättelsen uppläst för en med en ganska mysig berättarröst. Och så meddelas även alla de andra saker som du bör lära dig under träningsuppdragen i de första banorna i spelet.

Självaste gameplayet i spelet fungerar som så många andra tur och ordningsbaserade strategispel, du får bonus beroende på var du attackerar, du har vissa enheter som är bättre mot andra enheter och så vidare. Men det som genast gör detta spelet mer intressant är dock det växlande dygnet och det växlande vädret som ger en både för och nackdelar under spelets gång. Ett åskväder kanske inte är så hälsosamt för ens infanteri som man kan tro…

Grafiken är inte heller så märkvärdig, det som imponerar är då än en gång de vädereffekter som jag tidigare pratade om. Lite åska här lite muller där och så en blixt… häftigt. Sedan är det givetvis lite snö någon gång och vissa gånger lite hetta. En planet med växlande väder kan se ganska trevlig ut från gång till gång men i helhet inget som imponerar. I alla fall inte när det mesta ur spelet i övrigt inte ser så hippt ut.

Spelet är dock lätt att komma in i och detta mycket tackvare den trevliga berättarrösten som guidar en genom så väl träning som berättelsen. Man behöver inte anstränga sig väldigt mycket för att förstå. Bekvämt för den som inte orkar engagera sig i en krånglig berättelse.

Rent hållbarhetsmässigt så är detta spelet guld värt, det tar lång tid att spela igenom och det äter bokstavligen timmarna ur ens liv. Men inte alltid på ett dåligt vis, spelet är nästan alltid underhållande och blir inte ofta långtråkigt. Det går ju dessutom att ägna många extra minuter åt just hur man ska attackera med tanke på både dygn och väder effekterna, så kan kanske vara därför som spelet känns lite extra långt.

Så för att komma till en slutsats i detta vitrysstillverkade spel, (om jag inte sa det innan) så finns det inte mycket mer att säga än att detta är ett spel som förmodligen passar hemma hos många envetna strateger men kanske inget som kommer att förbli någons favoritspel. Ett spel värt att testa men kanske inte med för höga förhoppningar.

About the author

Nordicgamers