Recension

Guild Wars: Eye of the North

Texttyp: Recension Genre: RPG Format: PC Utgivare: ArenaNet Utvecklare: NCsoft

Nu är det dags att fara norrut i den första och sista expansionen till Guild Wars. För nu har nämligen Eye of the North anlänt med en kylig bris. Den första riktiga expansionen till ett spel med massor av kampanjer bakom sig och Guild Wars 2 framför sig har nu fäst sitt öga på de inbitna gw-spelarna som vill ha mer glöd.

Inget för nybörjare
Om du vill spela den snöiga expansionen så måste du vara level 20 för att emigrera norrut. Eye of the North är nämligen till skillnad från de andra kampanjerna en expansion som fokuserar på att mata sina gamla spelare så att de inte svälter innan Guild Wars 2 kommer. Ja, den ska faktiskt fungera som en brygga mellan det gamla spelet och det kommande GW2 och detta med hjälp av något som kallas hall of monuments. Vilket i sin tur tjänar syftet att förvara speciella saker som spelaren införskaffat i Guild Wars. Du skall sen i GW2 kunna använda sakerna som finns där. Eye of the North introducerar många andra saker också. Saker i form av små minispel vars syfte är att ge dig sk. reputation points som man lättast kan beskriva som poäng som ökar ditt rykte med olika fraktioner. Du kommer att stöta på varelser i form av dvärgar, förgörare och de något mer svåröversatta Azura och Norn. Som baksidan säger så innehåller Eye of the North över 150 nya färdigheter och en hel drös med uppdrag och annat smått och gott. Något nytt? Läs vidare! Instanser i grottform har med Eye of the North blivigt betydligt vanligare än vad det var i de föregående kampanjerna. Om jag ska vara helt rak så börjar faktiskt hela alltet med just en grotta. Förvisso framhävd av de fruktade förgörarna (The Destroyers). När du har snurrat dig igenom den första grottan så finner du dig själv i ett kyligt och vackert landskap där du aldrig har varit förut. Du trycker hastigt på knappen som tar upp kartan och inser i förvillelse att du plötsligt har hamnat jättelångt norrut. Det är mycket nytt i början så det gäller att ha huvudet på skaft. Om du förstår vad jag menar.

“Fokuserar på att mata sina gamla spelare så att de inte svälter innan GW2”

I tidens fotspår
Nä, nu ska ni få! Nu ska ni få för att ni förstörde Ascalon era brutala Charr! En mening som mycket väl ha kunnat komma ur den igenkännbara Gwen’s flöjtspelande mun. Gwen kommer ni säkert ihåg från Prophecies-kampanjen där hon inte var mer än en liten flicka som dansade i de färgglada blommorna i tiden av Ascalons glansdagar. Nu när Ascalon bara är en stor hög av ruiner så har den lilla flickan blivit en ilsken stridsledare med dåligt temprament. Du möter Gwen tidigt i spelet och hon uppdaterar dig kvickt om läget i området. Nu när jag tänker på det, så bestämmer hon igentligen rakt av vad du ska göra. Du blir konfronterad av Gwen, en Norn och en Azura. Gwen hämndlysten som hon är vill att du ska söka upp armén Vanguard som hade givit sig av mot charrens hemland. Ditt uppdrag är att hjälpa dem. Nornen Jora vill att du ska fara längre norrut för att hjälpa hennes storvuxna folk. Azuren Vekk har också ett önskemål. Han vill att du skall bege dig västerut och hjälpa hans folk som tydligen hamnat i någon slags knipa. Du ska samtidigt passa på att fråga varje ras om de ställer upp i kampen mot förgörarna. Detta, gör de förstås bara efter du har hjälpt dem. Vore för lätt annars, eller hur? Dessa tre uppdrag utgör spelets huvuduppdrag? och varje del tar sin tid. Tro mig.

Men vad är nu skillnaden mot kampanjerna? Jo, visst. Uppdragen är utbytta mot grottor och det finns minispel. Men vad mer? Tyvärr så förblir Guild Wars till en stor del samma spel som det var innan. Nya vapen, rustningar, fraktioner men allt det här är ju så utprövat. ArenaNet vill stanna i sin säkra sits och vågar inte ta några risker. Om man nu ska vända på pajen och kolla på de positiva aspekterna så är minispelen helt klart värda att nämnas. Det finns det underhållande minispelet Polymock som är ett roande parodi på Pokémon, det finns dvärgboxningen där du får slåss med dina nävar och slutligen Norn-tuneringarna där du får ta dig an flera av Norn rasens starkaste krigare för att bevisa din styrka. Dessa minispel gör så att Eye of the North smakar extra gott. Men tyvärr blir det inte mer än krydda på en kall pizza. Vi vill förvånas, överraskas och bli imponerade! Jag håller verkligen tummarna att ArenaNet svarar på allt detta i det kommande spelet.

“Krydda på en kall pizza”

Godis för öga och öra
Musiken i Guild Wars har alltid varit något speciellt. Eye of the North är inget undantag. Ett litet provsmak på denna episka musik får man redan vid inloggningsskärmen och den kommer förfölja dig spelet igenom. En annan sak som alltid har varit en av ArenaNet’s starkaste ståndpunkter är grafiken. Den enda skillnaden nu är att det är betydligt mer snö sen tidigare. För övrigt är det lika vackert att se på som tidigare.

En saga utan slut?
Nya hot. Nya fiender. Nya vänner. Men inte mer. Storyn är bra men inte ny. Det känns väldigt mycket som om ArenaNet provar allt de har, utom något nytt. Vilket är synd eftersom man kan tycka att den sista biten av Guild Wars kan vara något speciellt. Missförstå mig inte, det är fortfarande mycket underhållande och förvånansvärt tidsdödande. ArenaNet har som sagt byggt vidare på ett fungerande koncept för att vara så säkra som möjligt. De har gjort ett bra jobb men det är som sagt synd på bristen av överraskningar. Vi får helt enkelt sitta snällt och vänta på Guild Wars 2 och hoppas på att överraskningarna kommer då.

About the author

Nordicgamers