Recension

Hot Pixel

Texttyp: Recension Genre: – Välj grupp – Format: Playstation Portable Utgivare: Atari Utvecklare: Atari

Med över 200 minispel och flertalet svårighetsgrader försöker Atari med Hot Pixel utmana den i nuläget ohotade Wario Ware-serien. Med ett flummigt underground-tema och sjukt löjliga mellansekvenser visar Atari att det ibland krävs drastiska differentieringsmetoder för att uppnå konkurrensfördelar. Tyvärr är desperationen påtaglig och så länge Wario Ware fortsätter att produceras utifrån kvalitét så kommer Hot Pixel aldrig bli mer än en dålig jämförelse.

Så fort du slår på Hot Pixel så upptäcker du att du sällan skådat en så pass annorlunda presentation. Pixel to pixel-grafiska objekt vilt blandade med vektorbaserade figurer och bakgrunder. Min gamle bildlärare hade definitivt sagt nej, men det är ändå något med häxblandningen som lockar. Kalla det ordnat kaos om ni så vill.

Spelupplägget då? Med över 200 minispel att ta sig igenom så fungerar inte ”ordnat” kaos längre. Kontrasten uppenbarar sig när jag upptäcker att de olika minispelen är indelade under 10 olika episoder, varje episod med ett eget tema. Personligen hade jag diggat om spelet varit något mer konsistent i sitt upplägg. Istället för strukturerade episoder så borde Atari följt sitt kaotiska spår. Äh, varför inte göra allt slumpmässigt? Det om något hade varit kaotiskt och inte så enformigt som spelet är nu med dess monotona svårighetsgrader.

Med 4 svårighetsgrader blir det en hel del varvande av spelet (om du inte tröttnar det vill säga). Om vi har i åtanke att man utsätts för game over lite då och då så är det inte helt omöjligt att man spelar varje minispel runt 10 gånger. Slår vi ut det på antalet spel så utsätts man för 2000 spelsekvenser, vilket inte är helt godtagbart med tanke på att flertalet av minispelen rent ut sagt är dåliga.

Minispelen ja.. Jag blir lite förvånad när ett spel som totalt bygger på minispelande inte satsat mer på kvalitativa spel. Många av spelen känns väldigt krystade. Hot Pixel hade världens möjlighet att skapa något väldigt bra med tanke på den spionverksamhet man kunnat utöva på de äldre Wario Ware-titlarna. Nu ska det tilläggas att flera av spelen i Hot Pixel är extremt bra, särskilt flertalet av de 10 lite längre boss-spelen, men det framgår tydligt att Ataris idégenerering inte gått särskilt bra.

Ljudmässigt är Hot Pixel en smaksak. De digitala tracksen regerar, vilket är förståeligt. Liksom grafiken är det det dock svårt att få ett grepp om helheten. Teman och stilar finns det många av och kvalitén varierar, men det är ändå något hos min kaotiska och lata sida som stimuleras. Kanske beror det på att mitt rum ser ut som fan, förmodligen beror det på det ordnade kaoset.

Längden på spelen varierar. Förmodligen tröttnar du efter 5 timmar. För den som vill låsa upp allt krävs runt 10 timmar och en stor portion tålamod. Svårighetsgrad 4 kan bli extremt irriterande och faktiskt den enda svårighetsgrad som kan tillfredställa hardcore-gamern. 5 till 10 timmar alltså. Frågan är om medioker underhållning i 5 timmar är värd 400 spänn.

Hot Pixel försöker och försöker och skiter nästan på sig i allt krystande. Spelet är annorlunda och presentationen skönt kaotiskt. Men när det kommer till spelandet så är Hot Pixel tämligen slätstruken, och när det kommer till spel så handlar väl det mesta om spelandet? Har ni spelat något Wario Ware-spel så finns det inte mycket att hämta från Hot Pixel. Ni andra anti nintendoare bör ta er en ordentlig funderare på om det inte finns ett 50-tal bättre titlar till PSPn.

About the author

Nordicgamers