Recension

Pirates of the Caribbean: At World´s End

Texttyp: Recension Genre: Äventyr Format: Playstation 3 Utgivare: Disney Interactive Studios Utvecklare: Eurocom Entertainment

I kölvattnet av den första filmen om piraten Jack Sparrows äventyr har vi fått inte bara två uppföljare och den sedvanliga varumärkesexploateringen, utan även en del spel. Pirates of the Caribbean: At World´s End är den senaste tredimensionella renderingen av serien, och den hämtar inspiration ur de två senaste filmerna.

Harr! Äntligen får man iklä sig rollen som någon av filmens hjältar och smaka segerns sötma, tänker jag. Problemet är att det smakar skit. Nyskaparanda har aldrig varit synonymt med spel baserade på film och POTC:AWE är inget undantag. Man kan dela upp det i fyra beståndsdelar: vapen, fiender, uppdrag och pirater. Som Jack Sparrow svänger du ditt svärd, klättrar och hänger i bergskanter, flyttar lådor och öppnar kistor. Du kan spela som de andra hjältarna i serien också, men det är helt meningslöst eftersom de fungerar exakt likadant. Stridsscenerna är även de mer eller mindre meningslösa och innebär att du ska trycka på attack-knappen tills fienden vänder ryggen till dig i väntan på att du ska avsluta dennes lidande. Det verkar helt enkelt vara just så glädjande att få undkomma den värld som spelet tar plats i. Det finns ju faktiskt möjlighet till att både skjuta, ge knytnävsslag och kasta folk ned för stup, men du kan likagärna hålla dig till en och samma knapp. Om Jack Sparrow skulle få för sig att hoppa i plurret sjunker han som en sten, skjutvapnen siktar av sig själv, och AI-vännerna du stöter på senare i spelet är handlingsförlamade. Låter det roligt?

Det duellsystem man använder sig av för att klara bossar är dugligt men inte mer. Upplägget är simpelt: när fienden attackerar högt skall du flytta vänstra analoga spaken uppåt. Attackerar fienden lågt trycker du den neråt, och så vidare. Det hela går i något slags quasi-slowmotion.

Kameran fungerar för det mesta, men har en tendens att panorera när man som mest behöver den, t ex vid balanserande över stup eller på master. Överlag är känslan i spelet fruktansvärt andefattig. När man kunde ha gjort ett spännande och fartfyllt piratäventyr har man istället sänkt ner all potential i ett hav av trögflytande sirap. Det är synd, för det kunde ha blivit bra. Till ytan ser POTC:AWE dock lovande ut. Sanningen är att miljöerna faktiskt är bra gjorda med juste ljussättning och hög detaljrikedom – men med ett stort problem. Förutom de brister jag nämnt ovan lider POTC:AWE av något totalt oacceptabelt. Det är nämligen ännu ett spel i den allt större mängden där utvecklarna helt enkelt inte orkat bry sig om att optimera för PS3-plattformen. Och det märks. Jag vill att ni funderar över vad svintaskigt hackande har att göra i dagens generation TV-spel innan ni läser vidare. Xbox 360-versionen flyter på bra, nämligen. Vad håller de på med? Kort sagt är Pirates of the Caribbean: At World´s End ett licensspel i mängden. Undvik.

About the author

Nordicgamers