Recension

Stranglehold

Texttyp: Recension Genre: Action Format: PC Utgivare: Midway Utvecklare: Midway

Stranglehold känns bekant, nästan för bekant. Hösten 2005 recenserade jag ett spel kallat Total Overdose skapat av danska Deadline Games till den gamla Xboxen, och för varje steg jag tar i Stranglehold känner jag igen dess skugga från Total Overdose. Inte för att TO var särskilt nyskapande, det var mer eller mindre en rip-off av Max Payne möter GTA, men ändå. Det har gjorts förr och nu är sådant spel här igen så frågan är som vanligt, är Stranglehold värt era surt förvärvade pengar, och vem är det egentligen som bör köpa spelet? Svaret har ni nedan.

Den inbjudande menyn är något av det vackraste jag skådat i menyväg. Som ett litet minispel inbjuder det till lek och utforskning då det är utformat som en scen i en film där olika val ger olika resultat. Det är här man märker spelets djupa kontakter med filmvärlden, och att det faktiskt är en riktig uppföljare till John Woos Hard Boiled från 92.

Spelaren tar sig an rollen som inspektör Tequila som denna gång ger sig in i en historia som inte alltid är lätt att följa, men när mannen får reda på att hans dotter och före detta flickvän har kidnappats, ja då bryter hela helvetet lös. Tequila tar sig igenom bana efter bana med skjutande, sprängande, hoppande och studsande med hjälp av sin kära tidsmaniupulering och sina specialmoves. När Tequila springer uppför ledstänger, kastar sig på rullande kärror och kastar sig från väggar så saktas tiden ner för att spelaren ska få mer tid att sikta och skjuta. Ett välbekant moment som fungerar bra i ett actiontight spel som detta. Vi har sett det förr, kanske för många gånger, kanske till och med bättre implementerat, men utvecklarna har gjort ett bra jobb och jag är nöjd. Spelaren har även en mätare som fylls på när man får in combos och gör häftiga trick som man sedan kan använda för att ge sig själv hälsa, skjuta sniperskott eller rent av gå helt bärsärk med oändligt med ammo.

Miljöerna är fullt förstörbara och när fiender per minut börjar räknas i hundratals, ja då vet man att där kommer va ett sjuhelvetes brakargång. Hus sprängs sönder, klippor faller ner, fiender flyger hej vilt överallt och kulorna verkar aldrig ta slut. Det är här spelets käraste moment ligger och det fungerar fantastiskt bra, men sorgligt nog kan det bli en aning repetitivt efter ett tag. Det gäller helt enkelt att spela Stranglehold i små portioner, och bra är det, för spelet varar knappast över 10 timmar, ett relativt kort spel med dagens mått. Detta byggs på med ett multiplayerläge som inte är helt värdelöst, men fortfarande inget man kommer att lägga många fler timmar på. Grafiken och ljudet är riktigt bra, med en stil som passar spelet fint. Det är inte 4xAA och annat tjafs, utan det är passande färger och förstörbar miljö med tusentals små bitar i luften som inte drar ner på frameraten nämnvärt.

Allt som allt är Stranglehold ett roligt och vackert spel för dem som är sugen på rå och snabb arkadaction. Det är en utmaning utan dess like, speciellt på de svårare graderna. Det dras med en kort speltid och är stundtals frustrerande, men allt som allt är det ett väl avvägt paket action som nog kommer att lämna de flesta spelarna med ett leende på läpparna.

About the author

Nordicgamers