Recension

Sword of the New World

Texttyp: Recension Genre: RPG Format: PC Utgivare: K2 Network Utvecklare: IMC Entertainment

Hur blir det om man korsar västerländska MMORPG-traditioner med österländska? Får ännu ett spel i MMORPG-genren plats? Det känns som det redan är ganska fullpackat med giganter som World of Warcraft och Lord of the Rings: Shadow of Angmar. Kan Sword of the New World erbjuda nåt nytänkande som kan glänsa över ovanstående titlar eller lägga sig i en egen hylla?

Manga och Barock
Vår första uppgift var att skapa ett familjenamn, som alla dina karaktärer kommer anta. Man får välja vad som helst, inom rimliga gränser förstås.
Vår andra uppgift var ju självklart att skapa en karaktär. Skapandet tog otillfredställande kort tid då de bara fanns fem klasser att välja mellan:

Fighter, klassen som är mycket som den låter, en kämpe utan like. En fighters uppgift är att tillfoga så mycket skada som möjligt på sina fiender och är mottaglig för många attacker.

Wizard, använder sig av olika spells, i form av olika förbannelser och motförbannelser. Namnet säger det mesta.

En Scout, fungerar som en slags krigande healer.

Muskeeter, är en skadegörare som använder sig huvudsakligen av skjutvapen.

Elementalist, använder sig av de olika elementen som finns i sin krigsföring. Elementen som används är Is, eld och blixt.

Den enda möjligheten av att göra sin karaktär personlig är namnvalet samt klädvalet. Inga ansikts- eller kroppsförändringar är möjliga. Man hade dock ett stort urval av startkläder att välja bland för varje klass, alla lika barock-klingade.

Skepp-o-hoj, land i sikte!
Äventyret börjar på ett främmande skepp med okänd destination. Det första som fångade mitt öga var att man rörde sig genom att klicka med musen på önskad plats istället för att röra sig framåt med piltangenterna eller dom vanliga WASD knapparna. Detta var då både irriterande och opraktiskt för att man måste röra kameran samtidigt med höger musknapp för att se var man ska klicka. Sword of the New World kan kännas mycket som ett strategispel tack vare styrningen och kameran.

Jag lokaliserade fartygets kapten, han verkade sugen på rom och bad mig skaffa en flaska… Jag skuttade genast iväg lydigt på mitt första uppdrag och hoppades på att imponera på kapten Ricardo. Efter en tids minglande med besättningen så hittade jag en snubbe som var villig att ge mig rom. Efter att ha gått tilbaka till Ricardo så skålade jag i fulla muggar som den glade trollkarlen jag är innan vi nådde hamnen. Jag insåg nu att det var en tutorial jag hade gjort och skulle nu efter anvisningar skapa fler karaktärer att ha i mitt team. Likt GameArts Grandia så kan man till min positiva förvåning ha flera medlemmar i sitt team som man kan styra samtidigt. Man markerar dom helt enkelt genom att dra musen, precis som man markerar större grupper i ett strategispel. Du kan fortfarande markera dina karaktärer och styra dom individuellt. Alla medlemmarna i dit lag kommer delta aktivt i strider.

Uppdragen i Sword of the New World hamnar i en Quest logg och varje gång man fått ett nytt uppdrag så får man ett quest message som därpå hamnar i din quest logg. I loggen kan man läsa om uppdraget och även om vart man ska gå. Belöningen varierar men ofta är en liten summa pengar inkluderade. Ett använt och vanligt quest system, javisst, men fortfarande väldigt effektivt. Sword of the New World kan på många sätt kännas som ett single-player spel, då stridskontrollen inte erbjuder mycket till chans att spela med andra. Det känns också lite underligt när man själv styr flera karaktärer. När man konverserar med andra så kommer det upp en dialog box och man ser NPCn i förstapersonsvy. Också detta är lite annorlunda, på gränsen till jobbigt.
Inta Stridsposition
Stridsystemet är tillsammans med den svårkontrollerade kameran krångligt och dessutom attackerar ditt team fienderna av sig själv, om du inte slår av det. Tutorialen inkluderar inte heller nån guide på hur man slås utan detta får man lista ut själv. Vilket kan vara helt outhärdligt. Men annars är det ganska standard. Ha dock i åtanke att även stridssystemet kan kännas lite som ett strategispel. (klicka-attackera-syndromet).
Betyg
Kontroll (5/10)
Kontrollen är som sagt aningen svårkontrollerad och förvirrande. Ibland när man flyttar kameran så kommer objekt i vägen och man ser inget. Men om man är ett fan av strategi-liknande kamera kontroll så kan detta kanske vara något. Ett annat noterbart irritationsmoment är att man inte har möjligheten att varken se över eller ändra kontrollerna i spelet.
Grafik – Design (6/10) resp. (7/10)
Grafiken är med dom högsta inställningarna helt ok. Men inget ögonfångande. Designen är både influerat av österländsk stil med manga-figurer och av västerländsk med landskapen och byggnaderna. Ett stort minus är att man inte kan ändra upplösningen.
Ljud (3/10)
Ljudeffekterna är helt ok, precis som alla andra spel. En sak är att när man ger en order om att förflytta sig så kan en i sitt team säga nåt i stil med “Lets go” eller ge av ett förbryllande hånskratt. Om musiken kan bara sägas ett ord: bläh! I början lät det som acceptabel barockmusik. Men senare i spelet skiftar det mellan denna fiolgnidande barrocken till riktigt dunka dunka techno och ibland till en sjuk blandning med inslag av högljudd operamusik.
Hållbarhet (5/10)
Hardcorespelare kan nog spela det här en längre tid utan att tröttna. Mindre erfarna spelare kan snabbt tröttna då spelet kan verka enformigt och segt, speciellt i början. Som ett gratisspel så kan det funka men om man skulle betala för det månadsvis så löper det en risk att du kommer drunkna i ångest och spelet hamnar på hyllan.

Slutsats
Även om vi är erfarna MMORPG-spelare så fann vi detta spel i stort sett som en besvikelse. Grafiken var inte så slående som vi hade förväntat oss, utan rent av medelmåttig. Med handen på hjärtat så kan vi ärligt säga att musiken var en katastrof med dess udda blandning av olika musikstilar. Några saker som irriterande oss som en finne på stjärten var saker som man inte kunde ändra, såsom upplösningen och knappsatsen. Dessutom kan man heller inte ändra karaktärens kropps- och ansiktsutseendet utan man får ta det som finns. En liten kul grej som lägger sig på plussidan är att man styr en hel familj istället för en indviduell karaktär. Men om någon i familjen (ditt team) skulle dö så måste man “hämta” den döda karaktären i sina Quaters (ett “ställe” man kan se över sina karaktärer samt ta bort och skapa nya). När det gäller spelets framtid så ser vi tyvärr ett stort svart hål, iallafall när det är en månadsavgift som i nuläget. I gratisversionen så kan man spela till level 20 utan att behöva betala månadsvis. Ett spel värt att testa men inte att betala för.

About the author

Nordicgamers