Recension

The Witcher

Texttyp: Recension Genre: RPG Format: PC Utgivare: Atari Utvecklare: CD Projekt RED STUDIO

Efter en mer än lyckad förhandsvisning på E3 och på Game Convention så har The Witcher äntligen anlänt. Många hoppar på tåget och den växande skaran spelare blir bara fler och fler.

Historien börjar på ett smakfullt sätt redan när man startar spelet. En lång och väldetaljerad introfilm visar dig några av spelkaraktärens egenskaper. Berättelsen i sig är inget nyskapat utan härstammar i själva verket från en del av boken The Last Wish skriven av den polske fantasyförfattaren Andrzej Sapkowski. En Witcher är i grund och botten en muterad monsterjägare med övernaturliga krafter. I spelets skildring så tar du dig an rollen som Geralt de Rivia eller “Den vita vargen” som han också kallas.

Spelet inleds med att Geralt ligger medvetslös i gräset och tack vare ödets turliga knyck så hittas han och blir förd till en fästning som ligger halvt i ruiner. Geralt minns ingenting om sitt förflutna. Inte ens hur han fick sitt kännetecknande märke i ansiktet. Nånting som han förvisso minns är hur man slåss. Hur man använder magi blir han påmind om senare. Allt du har till ditt förfogande är alltså ett stålsvärd och ett blodigt märke över ögat. Hur ska det här gå?

Vid första anblick så kan The Witcher uppfattas segt, rentav hackigt. Speciellt om man inte har världens bästa dator. Men du lägger senare märke till att spelets fysikmotor erbjuder förstaklassigt ögongodis. Särskilt karaktärerna är extremt välgjorda och när du konverserar med någon så suddas bakgrunden ut och fokus läggs på karaktären istället. Om det kommer någon bakom den du pratar med så kommer han också vara suddig. Det är knappt så att man vill sluta tjöta bara för att det är så snyggt.

Tänk medeltiden. För det är ungefär så som spelet är designat. Du kommer uppleva de flesta miljöerna som innefattar denna tidsperiod. Allt från dunkla källare till öppna fält och stora ekoavgivande borgar. I samband med lokalbefolkningen som också är uppkläda tidsenligt så blir detta extra läckert och bygger upp en alldeles speciell stämning som endast kan uppnås i ett spel som detta.

Stridssystemet är allt annat än lätt. Speciellt i början när du är grön som våren. Det hela går ut på att man ska klicka och hålla inne musen på sin fiende, då kommer Geralt att anfalla. Sen ska du om du vill klara olika kombos även klicka och hålla inne igen när musikonen flammar upp som ett brinnande svärd. Med rätt rytm och teknik så kommer du bli en levande mördarmaskin. Utöver detta så måste man givetvis tänka på att parera sina motståndares attacker likväl. Sist men inte minst så är det nödvändigt att nämna att det finns tre olika kampstilar för den grundläggande svärdstridskonsten. Det finns en snabb stil, då Geralt sänker sitt svärd en aning och fokuserar på att slå sina fiender så snabbt om möjligt. Denna lämpar sig först och främst för fiender med lite skydd såsom pilbågsskyttar och magiker. Sedan så har vi den starka stilen som passar bäst när du ska klå upp fiender med mycket skydd på sig. Geralt poserar då genom att ha svärdet högt ovanför sin axel och när han attackerar så kommer klingan slås hårt nog för att slå igenom de starkaste sköldarna. Den sista stilen är gjord för gruppattacker. När du är omringad så har du ingen bättre stil än denna för detta är en svärdsstil som hugger friskt mot alla sidor. Geralt kommer att vifta vilt åt alla håll och kanter och eventuella fiender kommer inte att få det lätt.

Ett rollspel utan magi har väl världen aldrig skådat? Nejdå! Geralt kommer att lära sig så kallade signs vilket lättast kan beskriva som magiska attacker. Dessa kan vara i form av en tryckvåg eller ett eldhav. Magin samt den traditionella stridskonsten kan utvecklas genom att spendera erfarenhetspoäng vilket ger bonusar till dina olika förmågor. Du kan exempelvis få mer liv, bättre skada med svärdet osv. Det finns en hel uppsjö med olika val du kan göra. Bäst att välja rätt.

Beroende på vilken svårighetsgrad du valde innan du satte igång ditt medeltida äventyr så blir alkemin mer eller mindre viktig. Kunskapen att blanda ingredienser och örter är ofta ett välkommet inslag i ett rollspel. För de som siktar på att lira utan detta, så är det bara att välja den lättaste svårighetsgraden. Bland annat så behöver du göra en dryck regelbundet för att överleva om du kör på den svåraste svårighetsgraden.

Det finns en säck med småfel också givetvis. Spelkontrollen kan kännas lite stel och även när det kommer till stridssystemet så kan man tröttna på att klicka…hålla inne…klicka…Med vadå, det är annorlunda! Det är nytt. Spelvärlden behöver något annat än de klassiska hack n slash tycker jag. Utöver detta så finns det inte många fler fläckar på solen bortsett från att uppdragen ibland kan vara aningen svåra att följa och att utföra. Kartan är inte vidare lättläst utan man måste lära sig systemet för att ha en chans med uppdragen överhuvudtaget.

Sammanfattningsvis är The Witcher ett utomordenligt bra spel i sann rollspelsanda. Det är brutalt, det är nytt och framför allt annat: Det är kul. Historien bygger spelet och det hade inte varit någonting bra utan den. Kanske ska man tacka den polske författaren? Hur som helst, om du gillar maffiga RPG-spel som Oblivion så kommer du definitivt att gilla The Witcher. Ett riktigt bra actionäventyr helt enkelt.

“People,” Geralt turned his head, “like to invent monsters and monstrosities. They like to think that the Bane entering cottages at daybreak is more monstrous than they are. They feel better then. They find it easier to live.”

About the author

Nordicgamers